Så var julen över

Ännu en jul har passerat, denna mer underbar än någon annan. Största anledningen är givetvis att det har varit Oliwers första! Inte sen mina egna barndoms jular har jag njutit av en jul så mycket som denna. Premiärjulen firades med kusiner, fastrar och alla pappans släktingar här på ön. Vi valde dock att ha halva julafton i hemmets lugna vrå med massa godsaker och trevligt sällskap. Kan knappt vänta till nästa jul....

Första julklappen öppnades redan på julaftonsmorgon

Därefter bar det av till Etelhem för lunch och Kalle hos farfar

Tillsammans med kusin Linnea

Stolt kille med alla sina leksaker!

Enda programmet...

..som får en sjövild, snart 8 månaders att stå still i mer än två minuter, gissa vilket??

Har man ett favvoprogram så har man ?!

Högen växer...

Skoj, skoj, skoj! TRE dagar i rad har vi sprungit till posten och hämtat ut kartonger fullstampade med julklappar.Allra mest till Oliwer, han måste ha varit riktigt snäll i år :-) Vår söta lilla plastgran kommer få STORA högar att vila sig på. Och Oliwer börjar redan ladda för att göra konfetti av allt papper!!

Åkpåsen

Kom på att vi ännu inte lagt in en bild på vår underbara åkpåse som mormor sytt. Hur tuff är inte den?!

Vaddå Blå??

Världens vackraste ögon

Julkort i all ära

Kan erkänna att jag aldrig förstått magin med julkort fram till en god vän till mig fick barn och det helt plötsligt började dimpa ner underbara kort på ungarna man tycker om i brevlådan lagom till jul. Detta istället för de massproducerade med tomtar och allehanda tingeltangel. Så det var ju givet att årets kort från familjen Sahlström/Jakobsson skulle bli ett höjdarkort på vår fotogeniske son iklädd ny tomtedress med matchande luva. Allt detta vore ju finemang om det inte vore för att sonen dövägrar! Jag har mutat med sång, leksaker och löften om mangopuré, men vartenda kort ser ut som sk*t!! Nu menar jag ju givetvis inte att det är sonen i sig det är fel på men hans fina fotoleende tycks ha spolats ner i avloppet, för jag hittar det då inte. Efter hundrade försöket gav jag upp då de sura minerna utbyttes mot tårar och tomtedressen fick åka av....Inte förrän då kom ett ynka litet leende fram....Vaddå dålig tajming?!