Finns det nå snyggare än vita landstingsbyxor??

Oliwer har haft magsjuka light nu i tre dagar så vi har snällt hållt oss hemmavid och bara tagit det lugnt. Eftersom som vädret varit kanon så har vi bankat in nya rutiner, endast en, längre sovstund per dag, direkt efter han fått lunch. Detta har funkat strålande och i två dagar i rad har jag spenderat två timmar mitt på dan med en superbra bok i lugn och ro ute i solen,medan sonen sovit fint bredvid i vagnen, jisses vilken mammalyx!
Jag börjar känna slutet på mammaledigheten och suger i mig varenda härlig stund av både sonen och ledigheten i allmänhet. Första styrkeprovet börjar om några timmar då jag ska jobba natt igen för första gången på långt över ett år (hur sjutton ska jag som lägger mig nio annars kunna hålla mig vaken..suck!). Härliga pengar i plånboken, men ångestskapande tristess.
Tänk att jag, innan jag träffade kärleken, levde på mitt jobb. Jag jobbade natt som dag, ibland efter varandra och kan inte minnas att jag led av det nämnvärt. Som timanställd var jag ständigt på jakt efter jobb och tog alla tider jag kunde hitta, även när de ringde in en mitt i natten. Tänk om jag kunde återskapa ett uns, bara ett uns, av den ruskigt präktiga arbetsmoral jag hade då. Min arbetslust nuförtiden är nog lika med noll, jag värdesätter min lediga tid så fruktansvärt högt att jag fruktar att bindas upp minsta lilla.
Men nu är ju verkligheten sådan att jag fått ett år med mitt barn, guld värt och jag klagar inte på det. Även om arbetslusten från förr är long gone så är penningbehovet desto större nu med flera munnar att mätta, så trots att det tar emot så tar jag mig i kragen och ger mig ut och knegar ihop mina extraslantar. Som morot har det planerats in en dejt med både oliwers och mina favoriter i stan på torsdag när jag går av så att nätternas timmar flyter på ännu fortare (tack gode gud för kaffe!!)...